Vi har en fantastisk sommar. Vi är lediga tillsammans och har mycket vi vill göra och många personer som vi vill dela dagarna med. Det är Stockholm och Skansen och Gröna Lund och Junibacken och Kulturhuset och åksjuka barn på tåg och tunnelbana och frukostbufféer och pannkaka till mat för fjärde gången i rad, det är snart bröllop och pyssel och förberedelser till det och vänner som kommer hem för det som man vill träffa så mycket man kan, det är växthuset där tomaterna måste bindas upp och blåbär och hallon och vinbär och hjortron och jordgubbar som man vill plocka och sylta och safta och blombuketter att plocka in från trädgården, det är barn som vill bada och leka med kompisar och klättra upp till storebröders kära lego och tid hos logopeden för att träna på K och T och scheman till hösten förskola som ska in som vi glömt som vanligt, det är släkt och vänner som kommer till Värmland, det är barnens kusiner som man inte hinner träffa så mycket man vill, det är en ny (begagnad) kamera som ligger och väntar pockande och lockande eftersom datorn kraschat så att inga bilder kan redigeras i alla fall, det är tankar och texter som skulle vilja ut på pränt, det är intressanta sommarprat att lyssna på och tak att lägga om och hönshus att bygga, det är utflyktsväskor som aldrig hinner packas ur helt, det är juli månad och SÅ HIMLA INTENSIVT.
Puh alltså.
Det är en fantastisk sommar, härligt och göttigt på alla sätt, men nu vore det skönt med några lugna dagar hemma. Inte minst för lilla barnet som blir lite stissig av allt som händer. Är juli alltid så här?